De broderade väskorna är inköpta av mig direkt från hantverksorganisationer och kvinnokooperativ i västra Indien.
Ett kooperativ startade 1993 med 20 kvinnor, idag är 1000 kvinnor engagerade i området. Man har ett jättefint centrum i en by, med ett textilmuseum, showroom, materiallager, verkstad och egen utbildning inom textila hantverk.
Organisationen syftar till att vitalisera, utveckla och främja områdets traditionella hantverk.
Hantverksorganisationerna är icke vinstdrivande. Man designar nya modeller, kopplar samman hantverkare för att ta fram produkterna, och har en säljorganisation. De jobbar mycket med kvalitetssäkring. Man utbildar kvinnor inom de olika teknikerna.
Broderade axelremsväskor
De broderade motiven kommer från den rika traditionen av de Indiska konsthantverkarnas inhemska stilar. Många mönster har förts vidare inom familjerna, några har återupplivats genom inspiration av permanenta samlingar, en del är moderna innovationer som utvecklas naturligt i vitala, levande traditioner.
Trots att ett mönster kan vara standard, är varje kvinnas hand unik. Även om en hantverkare kopierar, gör hon det med sin egen tolkning och sin egen kompetens. För hantverkaren är processen att utforma och producera, lika viktig som produkten.
De flesta av dessa broderier har traditionellt sytts av byns kvinnor, till sig själva och sina familjer, för att skapa feststämning, ära gudarna eller generera välstånd. Även om broderier bidragit till betydande ekonomiskt utbyte som krävts för äktenskap och uppfyllt andra sociala skyldigheter som krävt gåvor, har det, till skillnad från de flesta hantverk, aldrig varit kommersiella produkter.
Broderier kommunicerar också status. Olika stilar skapar och upprätthåller skillnader som identifierar gemenskap och social status i samhället.
Spegelbroderiet är egentligen en mängd olika stilar, som utgör en rikt mönstrad karta över regioner och etniska grupper. Här finns 18 former av broderier, som representerar områdets olika kulturer, samhällen och unika landskap. Varje stil, med en egen blandning av stygn, mönster, färger och regler för hur de används, har formats av historiska, socioekonomiska och kulturella faktorer. Traditionella, men aldrig statiska, stilar utvecklats hela tiden, efter rådande trender.
Efter en månads intensivt arbete är jag klar med mina beställningarna här i Gujarat. Förutsättningarna är aldrig lika som året innan, lagren av varor och material ändrar sig hos hantverkarna och deras organisationer. I år hittade jag ett tyg i ekologisk bomull, handvävt med handspunnen tråd, färgat med naturlig Indigo. Tyget räcker till fyra herrskjortor. Det blir inte ens en i varje storlek.
Khadi i Gondal är min favorit (Khadi –se bloggen om Khadi). Det är en mönsteranläggning där man fortfarande håller Gandhis ideal högt. Kvaliten är hög och atmosfären är ödmjuk. När jag bor i gästrummet är jag en del av Khadi. Jag blir som en länk för de unga kvinnorna ut i världen med mina bilder och videos från Näsåker. Korna jag hade, vedbacken, läderverkstan och marknader, mina barn och barnbarn, utsikten över Nämforsen, Urkult och videon om Essys butik på Storgatan. De har så många frågor.
I år har jag gjort några väskmodeller efter eget önskemål. Bl a två olika axelremsväskor som också män kan ha. En med applikationer på väsklocket och en broderier. Rymmer en laptop och har många fickor. Väskorna kommer från två olika hantverksorganisationer
Jag sitter med kvinnorna som kollar broderierna. De rättar till de få misstag som upptäcks. Man genomför utbildning och träning för alla kvinnor, innan de får börja leverera. Kvaliteten måste vara jämn och följa traditionella normer.
Det var förmodligen det första moderna ashramet av den typ man finner i Indien idag. Öppet för alla människor, inte bara hinduer.
