I samarbete med Indiska entreprenörer

Västerut nr 3/2009, magasinet med mission för vision
Per Sahlström har gjort många resor till Indien under årens lopp och i hans affär i Näsåker syns detta tydligt. Här hänger tyger och färdiga kläder tillsammans med andra hantverk av olika slag och det är en färgsprakande upplevelse att kliva in på Essys, som butiken heter.

Den senaste resan varade i tre månader mellan december i fjol till mars i år. Per berättar om hur han hela tiden träffade precis rätt personer, möten som ledde honom på nya outforskade spår inom hantverk i delstaten Gujarat i västra Indien, gränsande mot Pakistan. Det var första gången Per var i Gujarat, men han har länge velat åka dit för att se hur Khaditygerna tillverkas, ett tyg med en mycket speciell kvalitet. Khadityget som är gjort av bomull är svalt på sommaren men varmt på vintern. Det tillverkas av handspunnen tråd och vävs för hand. Men det är inte bara tyget i sig som är speciellt, utan också historien bakom uppkomsten av det. Det var Mahatma Ghandi, ickevåldsprofeten och huvudgestalt i historien om Indiens självständighet, som startade upp rörelsen runt Khaditygerna år 1920. Som ett led i ickevåldsstrategin fyllde också ickesamarbete en roll. Så istället för att köpa de tyger som importerades från England (gjorda av indisk bomull!) uppmanade han alla indier att bära hemspunna och hemvävda tyger, och det var just Khaditygerna.
Per åkte till Ahmedabad, en stad med fem miljoner invånare och ett modernt och pedagogiskt museum om Ghandi. Väl inne på museet sökte han upp chefen som undrade varför Per var intresserad av Khadi och tillverkningsprocesserna runt det. På femton minuter berättade Per sitt livs historia, om hur han tillsammans med sin fru Eva, hade flyttat till Näsåker, arbetat med lantbruk och de frågor om överlevnad och samarbete som gäller för all landsbygd, oavsett om det är i Sverige eller Indien. Museichefen blev imponerad av Pers högaktning av Ghandi och Khadiprojektet, han skrev ett rekommendationsbrev och skickade Per vidare tio mil rakt in i delstaten Gujarat för att själv på plats få se hela tillverkningen av Khaditygerna. Där fick Per mycket bra kontakt med en ung designer och bodde i en hel vecka på en Khadianläggning. Han fick se hur man spinner tråden, och hur man väver tygerna. Allt görs för hand helt utan elektricitet, eftersom arbetet ska kunna utföras i byar på landsbygden.
Många gånger är det kvinnorna i familjen som står för tryggheten genom att de har ett fast arbete med sina Khadityger, en trygghet som är en av de viktigaste delarna av projektet. Khadianläggning hade egna skräddare, och Per lät sy upp en mindre kollektion.
Resan gick sen vidare till Kutch, ett område vid en saltöken, alldeles intill gränsen mot Pakistan. Hit skickas många tyger för ”blockprinting”, tygtryck med träblock, och handmålad batik. Väl på plats i Kutch träffade Per Mr Pankaj, en man i femtioårsåldern som hoppat av ett välbetalt bankjobb för att syssla med ett projekt vid namn Khamir, där man försöker utveckla design och skapa nya produkter men med gamla traditionella mönster, broderier och tygtryck. Här tillverkas väskor, kuddfodral, överkast och bordsdukar. Tolvhundra hantverkare är knutna till detta projekt och just när Per besökte området höll man på att göra i ordning en läderverkstad och var i en situation där man behövde hjälp. Eftersom Per är läderhantverkare kunde han hjälpa dem, bland annat med att gå igenom datalistor för beställningar av utrustningar och material. Förvånade över att Per råkat dyka upp så lägligt åkte de sedan runt i fjorton dagar med jeep, och besökte ett tjugotal verkstäder som ingår i projektet, i byar så små att de inte finns på kartan. I en atmosfär av generös gästvänlighet fick han uppleva och se in i verksamheten på ett sätt som ingen västerlänning gjort före honom, garanterade Mr Pankaj.
Tack vare de otroliga kontakter som knutits under denna resa handlar nu Per direkt av bland annat Khamirprojektet. Det känns bra eftersom en garanterad del på 30% av pengarna kommer de enskilda hantverkarna till godo, 30% går till bygemenskapen och 40% går till att driva hela projektet. Per menar att det finns mycket för oss i Sverige att lära oss av dessa projekt, som inte bygger så mycket på statlig inblandning utan mest på privata initiativ och samarbete mellan entreprenörer.
För er som tycker det är intressant med andra kulturer, kvalitetshantverk och vill höra mer om Indienresor och om dessa projekt, besök Essys i Näsåker! Där kan ni själva se och känna på kvalitén i de tyger som vävs av fria företagare i Indien. Att kliva in hos Per på Essys är helt enkelt som att ta en genväg till Indien…
Christer Borg